Snart kommer solen!

Idag är det inte ens två veckor kvar tills jag och min stora pojke åker till underbara Thailand.
Min bästa och äldsta vän har bott där tidigare i livet och stortrivdes lika bra som jag stortrivdes när jag bodde i London. Jag vet hur det känns att längta till en plats nästan varje dag. Nu åker hon i allafall tillbaka till sitt paradis för att gifta sig med sitt livs kärlek. Det är så fint att jag kan böla när jag tänker på det.
Det ska bli så härligt att åka ensam med min fina Thias också. Han har ju så fått ta ett kliv tillbaka sen de små barnen kommit och det har gått bra, han är verkligen världens bästa storebror och älskar sina syskon. Men han förtjänar ju för det, all uppmärksamhet han kan få och behöver lite egentid med sin dammiga mamma.

Nu är alla praktiska saker ordnade. Bagage, transfer, telefonkort, biljetter utskrivna. Imorgon ska jag gå och växla pengar. Sen är det bara att börja räkna ner dagarna.
Jag ska meditera, träna och få massage hela dagarna. Samla på med tonvis av energi och kärlek att ösa över mina barn när vi kommer hem igen.

Det är en del jag kommer få ta igen i skolan. Ärligt talat hade jag nog inte åkt någonstans så länge alls om jag vetat innan att jag skulle plugga för jisses vilket tempo det blev när första kursen var klar. Men men, det får lösa sig helt enkelt. Världens bästa Petra ska stå brud och det skulle jag inte vilja missa för nåt i världen!
Det känns som igår vi stod och mimade till Spice Girls i mitt vardagsrum!
...så tjuter jag, haha vad var det jag sa!
Det ska bli helt fantastiskt <3

Kärlek till alla!

Bröllop

...nej nej nej, inte jag... än ;)

Men ärligt talat det här är bröllopsåret! Vi ska på 4 bröllop i sommar! På ett ska jag vara brudtärna, i Thailand. Och på ett annat ska jag spela cello.
Bröllop måste vara något av det bästa.. alla är glada och det är hela två människors bästa dag! så mycket kärlek..

Frisyrtesting

Jobb, plugg och tre ungar

Jag har lite svårt att få ihop livspusslet som de säger. Allt jag måste göra får precis plats i min mentala kalender men så fort något nytt ska in är det som att något annat faller ut. Jag har missat Thias utvecklingssamtalstid två gånger nu och BVC var jättelänge sen vi var på (sist var det för att hon var sjuk men jag har verkligen inte kommit till att ordna en ny tid). Nu satt jag och tittade på lämpliga helger då man skulle kunna åka till Skåne för att hälsa på släkten på pappas sida som bor där. Min farmor och farfar börjar bli gamla nu. Men det var helt omöjligt att hitta en tid som inte skulle störa jobb, skola, innebandymatch eller allt vad det kan vara..

Det skulle vara intressant att veta vad jag har för kortisolhalter, hehe. Kanske bäst att inte veta. Jag mår absolut inte psykiskt dåligt av att det är så mycket, synd att jag är så förvirrat lagd redan från början bara. Egentligen lever jag ett liv man säkert lätt relaterar till långvarig stress och magsår, men ärligt talat blir jag så mycket mer stressad av att gå med ångest för att jag inte gör värdefulla saker om dagarna, än att ha det såhär. Inte för att det inte är värdefullt att vara hemma med barnen men vare sig man räddar liv eller torkar bajs är det enformigheten som gör mig galen. Jag vill ha lite bajs, lite plugg och lite jobb. Som tur är har jag världens bästa jobb som ger mig möjligheten att plugga och jobba samtidigt för rätt ofta är man färdig med att bädda och städa överallt och sitter och väntar på ett incheck som ska komma någon gång under sen eftermiddag... som nu.

Men jag tror bestämt vi (jag) har tagit på oss på gränsen till för mycket den här våren. Det är bandycup, tenta, hemma-hos-reportage, Thailandsresa, vi gör om hemma, Ebbe fyller 1, Lucas fyller 30, Holger 3, alla kusiner fyller också år på våren och meeer..
Även om det bara är kul allting, det är verkligen många bra saker som händer nu, så är det så mycket på en gång bara. Det ska ärligt talat bli så skönt när allting lagt sig lite. Typ i maj!

Djupa andetag och så kör bara! ;)


Thias 10 år!

Jag skulle kunna dra den snyftiga och vackra historien om hur han kom, hur oväntad han var, hur ung jag var och hur han förändrade mitt liv! Men dels tror jag att jag touchar det ämnet då och då ändå ;) Dels är det mycket roligare att visa några coola, härliga bilder på världens mest lyckade 10årskalas istället :)

 

 
 
Av hänsyn till föräldrar tar jag inte med andra bilder. Men Limbo, paketöppning och dansstopp bidrog till ett par riktigt härliga pics för honom att spara och en helt klart lyckad födelsedag! Han är supernöjd.
Det var lite extra speciellt därför att vi kommit överens om att det fick bli det sista "barnkalaset" och i fortsättningen kommer vi bara ha ett kalas hemma för familj och hans allra bästa kompisar.
 
Han är min idol helt klart!

Kram alla fina

Familjesöndagar

Jag var ju som känt ganska skitung när jag blev mamma.. och då rätt ensam rätt länge för det blir man. Ett och annat pucko som inte brydde sig ett dugg om min fina Thias räknas verkligen inte! Ensamstående. Det låter inte så ballt... även om jag precis vant mig vid tanken av det här med ensam är stark bla bla bla ...och sen kom Lucas!
 
 
Jag vet att vi är miljoner gånger starkare tillsammans han och jag!
Nu fyller lilla Thias, som vände min värld uppochner när jag var 17, snart 10 ÅR! Det känns helt overkligt. Men sån är världen, ett enda blurr som vi gör oss tokiga på att försöka förstå oss på.
Thias måste varit det bästa som kunde hända då, trots alla fördomar och mot alla odds, han gjorde världen tydlig.
 
Förra söndagen var vi hela familjen vid vackra Mela som är ett litet vintercafé ett par km från där vi bor. Det är en faluröd liten stuga precis vid sjön Glottern, där man kan köpa sitt fika och värma sig vid den öppna spisen. Absolut att rekommendera. Man kan ställa bilen vid G:a Stockholmsvägen och sedan gå ca två km till Mela, så pulkor är bra att ha med sig. Vår plan var att åka skidor men det var lite dåligt underlag så vi tog ungarna i pulkasläde och bärstol istället. Funkade kalasbra det med!
Denna söndag ska vi på julgransplundring hos kära Svärmor i kyrkan precis där hon bor. Jag gillar våra söndagsutflykter, de är lyckan med att göra saker tillsammans. Det kan man inte när man är ensamstående.
 
Puss och kram Alla!

Identitet

Vem man är, det är inte en självklarhet och behöver inte alltid förhålla sig helt rätt med vem man vill vara. Jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om småsaker som smulor på bordet eller att kuddarna ligger rätt i soffan. Samtidigt önskar jag såklart att Lucas brydde sig mer. Sedan vill jag bara ta tag i mig själv och påminna mig om vilken misär så många behöver leva i. Och det behöver ju faktiskt inte jag så jag ska inte vara annat än nöjd, glad och leende! Faktiskt.
Jag vet vem jag vill vara, jag vill vara någon som är medveten om hur människor omkring mig mår. Man kan inte alltid fixa allt men om man bara är medveten och öppen för hur andra tänker, oavsett om det överensstämmer med ens egen åsikt eller ej, så kan man göra stor skillnad bara genom att visa människor att man ser och hör dem!
Att det ska vara så svårt ibland att följa sina egna råd. Man är ju så klok...

Jag älskar att Ebbe är så liten och naiv och i och med det så väldans lycklig jämt! Jag gillar att det enda onda Holger vet om livet är att det gör ont när man slår sig.. Thias däremot börjar se och undrar varför det finns ondska i världen och det gör mig skitledsen, livrädd och arg.

Det är sånt som jag kan komma och tänka på såhär en lördageftermiddag. Nu ska jag slänga i barnen lite mellis.

Men titta först vilken fin kandelaber i silver jag fyndade på loppis nyligen!


Sjuksköterska!

När jag vaknade i morse var jag alldeles lycklig i kroppen efter en helt underbar dröm.... sen kom det över mig att det var verklighet. Igår blev jag sjuksköterskestudent, jag ska berätta..

Jag var kallad på reservupprop, för andra gången. Med en halvtaskig placering, lite bättre än sist med fortfarande ingenting att hoppas på, direkt. Så vi packade in hela familjen i bilen och tänkte göra en heldag av det. Man måste ju till IKEA om man ändå ska till Linköping liksom! Jag tar min papperskallelse i handen och sätter mig i bilen och vi är glada att vi är i tid för det är vi nästan aldrig. Jag ska vara på sjukhuset i salen bredvid salen jag var i på reservupprop för ett halvår sedan. Kommer dit precis lagom tills de ropar in "Reservupprooooop Aaaarbetsterapeut!"

WHAAAAT!??

Jag får panik och kollar min mail på telefonen, går såklart skitlångsamt eftersom jag inte fattar min nya telefon riktigt än.. Inser att jag är på fel upprop och rätt upprop är mitt i centrum en bit därifrån men samma tid. Bah är det redan kört?? Spelar det någon roll? Skulle jag haft en chans? Frågeställningarna går i kors. Så jag frågade upproparna om de hade någon kontakt med de andra utbildningarna och sa som det var, lite generat och halvledset. Jag hade ju kanske sumpat något ganska avgörande. Det enda de kunde hjälpa mig med var i alla fall en karta på innerstan så jag ringde Lucas i panik och sa "KOM TILLBAKA VI MÅSTE IN TILL STAN" Han är redan på plats när jag springer ut genom sjukhusportarna, hoppar in i bilen och vi körde inte lagligt på en enda enkelriktad gata tror jag! Så kommer jag inklampandes i rätt sal, alla vänder sig om och jag utbrister "förlåt, jag gick fel, jag är sen men jag är här!, jag ÄR här!" "Ingen fara var så god och sitt" säger de, ropar upp ett namn och sedan ett namn till... och det var jag!

Jag fattar ingenting, bara att jag är så lycklig så jag kan spricka. Jag trodde verkligen att det var kört, att jag aldrig skulle komma in då jag vet att intagningspoängen bara stigit de senaste åren.

Jag gick vilse kan man säga under gymnasiet, fick min första pojke när jag var 17, var sedan ensam med ansvaret som jag länge hanterade sämre än jag önskar att jag gjort, de första fem åren, han är 10 nu... Det har tagit tills nu att hitta hem igen!

Kan du drömma så lever du!

Ingenting fattas, det är en känsla jag kan vänja mig vid!

Istiden

Jojo.. Hemma hos oss är det lite kallare än runt omkring för att det ligger så högt för att vara en Östgötagård. Sen har det ju toksnöat sådär mycket igen! Och som pricken över i't har vi inte fått igång traktorn så vi kommer inte igång med snöröjning.
Hoppas jag kommer till jobbet imorgon... eller? ;) Jo, det blir bara ännu mer kaos annars. Så några djupa andetag och så löser det sig!
Lucas och jag ska ta tag i vårt hem på måndag har vi sagt. Vi har levt en vecka i någon konstig dvala nu under hans första pappalediga vecka. Liksom stannat upp och bara andats in lugnet. Det kan visst vara lugn och kaos på samma gång, hehe.

Reportage, sååå kul!

Jag har haft lite mailkontakt med Lotta som har bloggen "Fyra årstider" som finns bland mina länkar. En väldigt inspirerande människa och en blogg jag verkligen uppskattar att läsa. Hon är även frilansfotograf/journalist och gör en hel del hemma-hos-reportage för alla möjliga olika inredningstidningar och den 25e April kommer hon och hälsar på oss för att skriva om oss och vårt liv på landet och fotografera en massa.
Det ska bli galet roligt. Eftersom hon frilansar ska hon ju sälja reportaget till en tidning innan det är helt säkert att det kommer med någonstans, men det spelar faktiskt ingen större roll, även om det såklart vore roligt. Men bara att hon kommer är jag jätteglad för. Det har gett mig så mycket ny energi och lust inför våren och trädgården vilket jag verkligen behövde!
Jag har rätt lätt för att deppa ihop lite denna månad annars. Men Lotta räddade mig visst från årets vårdepression :)

Dessutom fick vi igår meddelande om att vår nya soffa vi beställt har kommit så den ska vi fixa med i helgen! Självklart tog jag en sväng på stan för att införskaffa lite kuriosa att matcha med den. Det blev en filt, en lampa och en lampskärm från Clas Ohlsson.

Den är allt annat än någon pampig skrytmöbel men den kommer definitivt innebära fler sittplatser än vår smutsiga, nersuttna 2½sitts-soffa vi har nu.
Vi har ju valt att ha "matsal" istället för vardagsrum eftersom vi umgås mer kring matbordet än framför TVn, därför har vi gjort om "inomhus"-verandan med fönster åt alla håll till en TV-hörna. Så en sådan här soffa är ungefär vad vi får plats med.
Den på bilden är utställningsexet från MIO.

Nu får jag snart gå hem från jobbet och krama om mina.
Trevlig helg fina!

drömmer

 
Jag rent ut sagt avskyr denna månad och halva februari. Sedan kommer alla hjärtans dag som påminner oss om att visa kärlek vilket inte kan vara annat än rätt. Dessutom fyller min största prins 10. Helt sjukt, men som känt är äskar jag ju att pyssla, planera och ordna inför kalas så i mitten på februari vänder det för mig och blir ljusare i både själ och rum.

Idag har jag organiserat upp mina fröer som låg huller om buller i en matlåda innan. Det rekommenderar jag verkligen! Nu är det både enkelt och roligt att bläddra igenom och smida planer. Jag satte paketen om varannan sida så har jag gott om plats för anteckningar som jag kan ha användning för när jag ska bli bättre och bättre på det här med trädgård...

So long fina!

Snö

...så kom den. Jag har 15 grader innomhus, sitter och huttrar. Där ligger bryggan och fryser på land med ett snötäcke över sig.
Men jag är obeskrivligt glad för barnens skull! Igår var vi bjudna till grannar för vinterlek och korvgrillning och det var verkligen jättekul att se glittret i barnens ögon. Och dessutom är det faktiskt nyttigt med frisk luft har jag hört.
Men kallt är det, vi ville inte gärna gå upp och sätta fötterna mot golvet i morse.

Oh vet ni.... lycka! Lucas är hemma sin första dag på en 6 månaders lång pappaledighet idag. Det ska vi fira med badhuslek och vårstädning :)

So long kära ni

Uppdatering... Pinsamt!

Jag bloggar ungefär så sällan som jag har tid att blogga! Alltså någon gång per år... Jag ber om ursäkt, det är en förolämpning mot bloggare. Jag skulle kunna skylla på dålig internetanslutning på landet eller tidsbrist p.g.a. livet med småbarn och så vidare men jag har nog bara prioriterat annat.
Nu sitter jag i receptionen på mitt relativt nya jobb och har en hel timma på mig att fundera över livets mening och sånt trams. -Så jag passar på att blogga lite..
Bloggandet är ju att föra dagbok egentligen. Något jag önskar att jag gjort hela mitt liv, tänk vad häftigt för ättlingar att kunna hitta. Nu får de inte hitta något sånt utan sporadiska årsutkast på nätet, hur opersonligt som helst. Men jaja, de får nöja sig med det. Kanske blir det mer bloggande nu när jag inte är mest hemma i min borg där jag slipper tänka på andra än mig själv.
Vad är nytt då...?
Jag arbetar inom hotell och restaurang fortfarande..
Mina tre barn är nu 9 månader, 2½ år och snart 10 år. Jag svimmar nästan. Stor söker till musikklass efter sommaren och nu i januari redan har jag blivit kallad till föräldramöte för musikklasserna!! Föräldramöte! Jag slutade ju nyss musikklass själv.. eller? Inte? Är det verkligen så...?
 
Jag är ljusare i håret nu än förut, men sist jag skulle färga rötterna lite blev det fel så det blev mörkare blont igen, typiskt. Så nu är jag inte riktigt där jag ville vara i alla fall, gud vilket Ilandsproblem!
 
Jag köpte just en ny telefon, gör allt jag kan för att hänga med. Men jag föredrar cd-skivor framför mp3, jag tror inte ens mp3 är det man använder längre. Och jag använder inte min TV som altare där jag har hela mitt liv samlat- FB, musik, dator, stereo... Jag ser på svt-serier på min TV och ibland kopplar vi in datorn och tittar på en film och äter ostbågar.
 
Julen var magisk i år igen, men det kändes som att vi inte riktigt hann med den bland alla extra timmar på jobbet, blöjbyten, amning som övergick till flaska, nya rutiner och jullovs-playdates.
Men visst har vi bakat, pysslat, pyntat, shoppat och myst! Framför allt njöt vi när barnen fick se tomten komma lunkandes uppför slänten utanför farfars stora vackra torp. Blicken i deras förväntansfulla små tefatsögon...
Nyåret firade vi tillsammans med "bara" varandra, Lucas, jag och barnen. Jag ordnade trerätters bara för att, sen gjorde vi skrattremsor och smällde några fyrisar kl 12 som vi hade kvar från förra året. Det var perfekt!
 
Fortfarande är det mesta enkelt, avskalat, inte ett dugg pampigt eller skrytigt ...men alldeles underbart!
 
Här får ni en sista julbild innan vi slänger ut julen...
Ciao
 

Hälsan

Pengar, utbildning, arbete och hälsa. Sånt som gör människor lyckliga.. det där med hälsan är ingen överdrift! Jag har varit sjuk och gravid (vilket är det värsta tänkbara) i ett par dagar bara, men efter ett tag började jag på riktigt fundera över om det var nån mening med att kliva ur sängen igen.
Jag blev så himla deppig!
Så idag bestämde jag mig för att duscha, klä upp mig lite vardagssnyggt, handla kanelbullar, dagen till ära, och hämta Holger på dagis, med migrän hela morgonen kan jag inte säga att jag var helt bra än men jumboförkylningsviruset hade iallafall börjat krypa tillbaka till var det nu kom ifrån.
Sen orkade jag laga mat, det kändes fantastiskt att kunna sitta runt matbordet med hela min underbara lilla familj och mysa med tända ljus och god mat igen, känns som att vi inte umgåtts på flera veckor utan gått om varandra med olika arbetstider, skola och sjukdomar och bara hunnit och orkat med just precis vad som måste göras. Inte unnat oss absolut någonting!
Ikväll när jag satt och gjorde läxor med Thias kände jag i hela kroppen hur mycket jag saknar honom och blev väl påminnd av anledningen jag har att kliva ur sängen på morgnarna.
Och nästa vecka ska jag och Lucas göra något ihop, som en date om det blir bio eller middag... vi får se. Det var i alla fall också en evighet sedan, säkert över ett år, faktiskt, no shit...

Nu ska jag se på Tv 4s halvtaskiga primetime TV sen krypa ner hos min man och sova mig frisk till imorgon!


G'night

Shopping

Idag har jag köpt.
Ny skötväska från P.o.P.
Body + mössa från P.o.P.
Overallen som bebisen ska åka hem i från Cubus
En ny klocka till mig själv C.O.
Födelsedagspresent till Elin (Holgers syssling) från C.O.
Välkommen-hem-kalsonger till Thias från Cubus

Så har jag varit i skolan och pluggat matte, sista lektionen innan första provet, det går över förväntan. Jag har hört talas om den där spärren man ska komma över men inte trott på snacket för fem öre men titt bara :) Så härligt!

Nu sitter jag och har fjärilar i magen över att älskade lilla Thias ska komma hem med sin morfar från Italien! Inte för att han varit borta så länge men det är väl något speciellt när han reser bort bara... Jag ska pussa ihjäl honom!
Nu får han komma.....

Familjelycka

Familjelycka betyder väldigt mycket mer än att jag är gravid och vi ska få en till bebis :) Thias, Holger, Lucas och jag ska få en till liten bebis som man inte kan sluta pussa på och lukta på.
Igår skulle jag förbi Vilhelmsdal på vägen hem eftersom det ligger just på vägen hem.. och eftersom Thias åkt till Italien med sin coola morfar var jag lite ofocuserad och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på hemma. Så Holger och jag knackade först på hos barnens farbror Jonatan m familj. De var på väg till utvecklingssamtal med dottern Klara, som är Thias bästa vän, men skulle komma tillbaka om en timma och fika med oss om vi var kvar, så vi tog lilltjejen Elsa med oss och gick längs grusgången ner till faster Sara, hon skulle åka och hämta Svante, som är ett år äldre än Holger, men skulle komma snart och de stora barnen var inte hemma just då, gubben var på väg hem från jobbet..
Så jag, Holger och kusin Elsa slog oss ner bland leksakerna och ungarna lekte så himla sött ihop, vad den ena gjorde skulle den andra göra likadant och tvärtom och så fnittrade dom till de började hosta båda två!
Jag värmde mat från spisen (praktiskt när allt är förberett) och gav dom lite sockerkaka till efterrätt som oxå stod redo :)
 
 
Sedan kom Tantan och Hanna tillbaka från utvecklingssamtalet, jag satte på kaffe och vi babblade om allt från för dyra kläder till den växande "klanen", seriöst, det är insane hur stor familj vi börjar bli! Sjukt kul. Så kom Sara och Svante tillbaka, sen kom Kasper och Kamilla med lilla Edith som är det nyaste tillskottet i klanen (inte länge till hihi) och helt plötsligt var en helt vanligt eftermiddag med en kopp kaffe på väg hem; ett helt kalas med ungar överallt, precis som det ska vara. 
 
Hemma ligger lugnet lugnare än vanligt, det har inte varit lika full rulle som det brukar denna sommar eftersom folk inte har varit så badsugna som vanligt i vädret som vart.
-På jobbet är det desto högre tempo och jag är inte van! Efter den första 8dagarsperioden sov jag ett och ett halvt dygn! No shit, det var rätt galet, jag ska nog komma ihåg att jag är gravid i fortsättningen och inte pressa mig för mycket, men jag har så kul! Så himla kul! Det var länge sen jag ärligt kunde säga att jag trivdes så på jobbet! :) Och snart ska jag gå in i poolområdet och jobba oxå, wii!
 
Annars planeras barnrum för fullt i mitt huvud, det är ju så roligt! Klura ut lösningar och vad man kan använda av vad som finns, vad kan göras om, vad ska köpas nytt.. I Januari ska vi flytta till ett av småhusen på andra sidan gölen för att låta renoveringen äga rum i fred. Lucas bygger och jag inreder :)
Det ska gå i neutrala fäger, konst som vi fått av min svärmor från gallerit på väggarna och möblerna i gammal stil som går ihop med resten av inredningen och framför allt en stor matta som täcker mer än halva golvet för en finfin lekmark. Och gungstolen! Gungstolen får inte glömmas, jag vet inte riktigt hur jag har fixat att ha Holger runt året gammal utan gungstol. Modell mindre förstås. Och så får det bli väggskåp högt upp för förvarings skull eftesom vi har begränsat med yta. Åh det bara kliar i fingrarna!! :)
 
Tiden får gärna gå fort nu! <3
 
Livet! Ta hand om det och gör det till precis det du vill att det ska bli, det är det värt..

RSS 2.0