snorkbellan

Jag bloggar ungefär så sällan som jag har tid att blogga! Alltså någon gång per år... Jag ber om ursäkt, det är en förolämpning mot bloggare. Jag skulle kunna skylla på dålig internetanslutning på landet eller tidsbrist p.g.a. livet med småbarn och så vidare men jag har nog bara prioriterat annat.

Nu sitter jag i receptionen på mitt relativt nya jobb och har en hel timma på mig att fundera över livets mening och sånt trams. -Så jag passar på att blogga lite..

Bloggandet är ju att föra dagbok egentligen. Något jag önskar att jag gjort hela mitt liv, tänk vad häftigt för ättlingar att kunna hitta. Nu får de inte hitta något sånt utan sporadiska årsutkast på nätet, hur opersonligt som helst. Men jaja, de får nöja sig med det. Kanske blir det mer bloggande nu när jag inte är mest hemma i min borg där jag slipper tänka på andra än mig själv.

Vad är nytt då...?

Mina tre barn är nu 9 månader, 2½ år och snart 10 år. Jag svimmar nästan. Stor söker till musikklass efter sommaren och nu i januari redan har jag blivit kallad till föräldramöte för musikklasserna!! Föräldramöte! Jag slutade ju nyss musikklass själv.. eller? Inte? Är det verkligen så...?

 

Jag är ljusare i håret nu än förut, men sist jag skulle färga rötterna lite blev det fel så det blev mörkare blont igen, typiskt. Så nu är jag inte riktigt där jag ville vara i alla fall, gud vilket Ilandsproblem!

 

Jag köpte just en ny telefon, gör allt jag kan för att hänga med. Men jag föredrar cd-skivor framför mp3, jag tror inte ens mp3 är det man använder längre. Och jag använder inte min TV som altare där jag har hela mitt liv samlat- FB, musik, dator, stereo... Jag ser på svt-serier på min TV och ibland kopplar vi in datorn och tittar på en film och äter ostbågar.

 

Julen var magisk i år igen, men det kändes som att vi inte riktigt hann med den bland alla extra timmar på jobbet, blöjbyten, amning som övergick till flaska, nya rutiner och jullovs-playdates.

Men visst har vi bakat, pysslat, pyntat, shoppat och myst! Framför allt njöt vi när barnen fick se tomten komma lunkandes uppför slänten utanför farfars stora vackra torp. Blicken i deras förväntansfulla små tefatsögon...

Nyåret firade vi tillsammans med "bara" varandra, Lucas, jag och barnen. Jag ordnade trerätters bara för att, sen gjorde vi skrattremsor och smällde några fyrisar kl 12 som vi hade kvar från förra året. Det var perfekt!

 

Fortfarande är det mesta enkelt, avskalat, inte ett dugg pampigt eller skrytigt ...men alldeles underbart!

 

Här får ni en sista julbild innan vi slänger ut julen...

Ciao