Bröllop

...nej nej nej, inte jag... än ;)

Men ärligt talat det här är bröllopsåret! Vi ska på 4 bröllop i sommar! På ett ska jag vara brudtärna, i Thailand. Och på ett annat ska jag spela cello.
Bröllop måste vara något av det bästa.. alla är glada och det är hela två människors bästa dag! så mycket kärlek..

Frisyrtesting

Sjuksköterska!

När jag vaknade i morse var jag alldeles lycklig i kroppen efter en helt underbar dröm.... sen kom det över mig att det var verklighet. Igår blev jag sjuksköterskestudent, jag ska berätta..

Jag var kallad på reservupprop, för andra gången. Med en halvtaskig placering, lite bättre än sist med fortfarande ingenting att hoppas på, direkt. Så vi packade in hela familjen i bilen och tänkte göra en heldag av det. Man måste ju till IKEA om man ändå ska till Linköping liksom! Jag tar min papperskallelse i handen och sätter mig i bilen och vi är glada att vi är i tid för det är vi nästan aldrig. Jag ska vara på sjukhuset i salen bredvid salen jag var i på reservupprop för ett halvår sedan. Kommer dit precis lagom tills de ropar in "Reservupprooooop Aaaarbetsterapeut!"

WHAAAAT!??

Jag får panik och kollar min mail på telefonen, går såklart skitlångsamt eftersom jag inte fattar min nya telefon riktigt än.. Inser att jag är på fel upprop och rätt upprop är mitt i centrum en bit därifrån men samma tid. Bah är det redan kört?? Spelar det någon roll? Skulle jag haft en chans? Frågeställningarna går i kors. Så jag frågade upproparna om de hade någon kontakt med de andra utbildningarna och sa som det var, lite generat och halvledset. Jag hade ju kanske sumpat något ganska avgörande. Det enda de kunde hjälpa mig med var i alla fall en karta på innerstan så jag ringde Lucas i panik och sa "KOM TILLBAKA VI MÅSTE IN TILL STAN" Han är redan på plats när jag springer ut genom sjukhusportarna, hoppar in i bilen och vi körde inte lagligt på en enda enkelriktad gata tror jag! Så kommer jag inklampandes i rätt sal, alla vänder sig om och jag utbrister "förlåt, jag gick fel, jag är sen men jag är här!, jag ÄR här!" "Ingen fara var så god och sitt" säger de, ropar upp ett namn och sedan ett namn till... och det var jag!

Jag fattar ingenting, bara att jag är så lycklig så jag kan spricka. Jag trodde verkligen att det var kört, att jag aldrig skulle komma in då jag vet att intagningspoängen bara stigit de senaste åren.

Jag gick vilse kan man säga under gymnasiet, fick min första pojke när jag var 17, var sedan ensam med ansvaret som jag länge hanterade sämre än jag önskar att jag gjort, de första fem åren, han är 10 nu... Det har tagit tills nu att hitta hem igen!

Kan du drömma så lever du!

Ingenting fattas, det är en känsla jag kan vänja mig vid!

RSS 2.0