Snart kommer solen!
Min bästa och äldsta vän har bott där tidigare i livet och stortrivdes lika bra som jag stortrivdes när jag bodde i London. Jag vet hur det känns att längta till en plats nästan varje dag. Nu åker hon i allafall tillbaka till sitt paradis för att gifta sig med sitt livs kärlek. Det är så fint att jag kan böla när jag tänker på det.
Det ska bli så härligt att åka ensam med min fina Thias också. Han har ju så fått ta ett kliv tillbaka sen de små barnen kommit och det har gått bra, han är verkligen världens bästa storebror och älskar sina syskon. Men han förtjänar ju för det, all uppmärksamhet han kan få och behöver lite egentid med sin dammiga mamma.
Nu är alla praktiska saker ordnade. Bagage, transfer, telefonkort, biljetter utskrivna. Imorgon ska jag gå och växla pengar. Sen är det bara att börja räkna ner dagarna.
Jag ska meditera, träna och få massage hela dagarna. Samla på med tonvis av energi och kärlek att ösa över mina barn när vi kommer hem igen.
Det är en del jag kommer få ta igen i skolan. Ärligt talat hade jag nog inte åkt någonstans så länge alls om jag vetat innan att jag skulle plugga för jisses vilket tempo det blev när första kursen var klar. Men men, det får lösa sig helt enkelt. Världens bästa Petra ska stå brud och det skulle jag inte vilja missa för nåt i världen!
Det känns som igår vi stod och mimade till Spice Girls i mitt vardagsrum!
...så tjuter jag, haha vad var det jag sa!
Det ska bli helt fantastiskt <3
Kärlek till alla!
Bröllop
Men ärligt talat det här är bröllopsåret! Vi ska på 4 bröllop i sommar! På ett ska jag vara brudtärna, i Thailand. Och på ett annat ska jag spela cello.
Bröllop måste vara något av det bästa.. alla är glada och det är hela två människors bästa dag! så mycket kärlek..
Frisyrtesting

Jobb, plugg och tre ungar
Jag har lite svårt att få ihop livspusslet som de säger. Allt jag måste göra får precis plats i min mentala kalender men så fort något nytt ska in är det som att något annat faller ut. Jag har missat Thias utvecklingssamtalstid två gånger nu och BVC var jättelänge sen vi var på (sist var det för att hon var sjuk men jag har verkligen inte kommit till att ordna en ny tid). Nu satt jag och tittade på lämpliga helger då man skulle kunna åka till Skåne för att hälsa på släkten på pappas sida som bor där. Min farmor och farfar börjar bli gamla nu. Men det var helt omöjligt att hitta en tid som inte skulle störa jobb, skola, innebandymatch eller allt vad det kan vara..
Det skulle vara intressant att veta vad jag har för kortisolhalter, hehe. Kanske bäst att inte veta. Jag mår absolut inte psykiskt dåligt av att det är så mycket, synd att jag är så förvirrat lagd redan från början bara. Egentligen lever jag ett liv man säkert lätt relaterar till långvarig stress och magsår, men ärligt talat blir jag så mycket mer stressad av att gå med ångest för att jag inte gör värdefulla saker om dagarna, än att ha det såhär. Inte för att det inte är värdefullt att vara hemma med barnen men vare sig man räddar liv eller torkar bajs är det enformigheten som gör mig galen. Jag vill ha lite bajs, lite plugg och lite jobb. Som tur är har jag världens bästa jobb som ger mig möjligheten att plugga och jobba samtidigt för rätt ofta är man färdig med att bädda och städa överallt och sitter och väntar på ett incheck som ska komma någon gång under sen eftermiddag... som nu.
Men jag tror bestämt vi (jag) har tagit på oss på gränsen till för mycket den här våren. Det är bandycup, tenta, hemma-hos-reportage, Thailandsresa, vi gör om hemma, Ebbe fyller 1, Lucas fyller 30, Holger 3, alla kusiner fyller också år på våren och meeer..
Även om det bara är kul allting, det är verkligen många bra saker som händer nu, så är det så mycket på en gång bara. Det ska ärligt talat bli så skönt när allting lagt sig lite. Typ i maj!
Djupa andetag och så kör bara! ;)
Thias 10 år!
Jag skulle kunna dra den snyftiga och vackra historien om hur han kom, hur oväntad han var, hur ung jag var och hur han förändrade mitt liv! Men dels tror jag att jag touchar det ämnet då och då ändå ;) Dels är det mycket roligare att visa några coola, härliga bilder på världens mest lyckade 10årskalas istället :)


Familjesöndagar

Identitet
Jag vet vem jag vill vara, jag vill vara någon som är medveten om hur människor omkring mig mår. Man kan inte alltid fixa allt men om man bara är medveten och öppen för hur andra tänker, oavsett om det överensstämmer med ens egen åsikt eller ej, så kan man göra stor skillnad bara genom att visa människor att man ser och hör dem!
Att det ska vara så svårt ibland att följa sina egna råd. Man är ju så klok...
Jag älskar att Ebbe är så liten och naiv och i och med det så väldans lycklig jämt! Jag gillar att det enda onda Holger vet om livet är att det gör ont när man slår sig.. Thias däremot börjar se och undrar varför det finns ondska i världen och det gör mig skitledsen, livrädd och arg.
Det är sånt som jag kan komma och tänka på såhär en lördageftermiddag. Nu ska jag slänga i barnen lite mellis.
Men titta först vilken fin kandelaber i silver jag fyndade på loppis nyligen!

Sjuksköterska!
Jag var kallad på reservupprop, för andra gången. Med en halvtaskig placering, lite bättre än sist med fortfarande ingenting att hoppas på, direkt. Så vi packade in hela familjen i bilen och tänkte göra en heldag av det. Man måste ju till IKEA om man ändå ska till Linköping liksom! Jag tar min papperskallelse i handen och sätter mig i bilen och vi är glada att vi är i tid för det är vi nästan aldrig. Jag ska vara på sjukhuset i salen bredvid salen jag var i på reservupprop för ett halvår sedan. Kommer dit precis lagom tills de ropar in "Reservupprooooop Aaaarbetsterapeut!"
WHAAAAT!??
Jag får panik och kollar min mail på telefonen, går såklart skitlångsamt eftersom jag inte fattar min nya telefon riktigt än.. Inser att jag är på fel upprop och rätt upprop är mitt i centrum en bit därifrån men samma tid. Bah är det redan kört?? Spelar det någon roll? Skulle jag haft en chans? Frågeställningarna går i kors. Så jag frågade upproparna om de hade någon kontakt med de andra utbildningarna och sa som det var, lite generat och halvledset. Jag hade ju kanske sumpat något ganska avgörande. Det enda de kunde hjälpa mig med var i alla fall en karta på innerstan så jag ringde Lucas i panik och sa "KOM TILLBAKA VI MÅSTE IN TILL STAN" Han är redan på plats när jag springer ut genom sjukhusportarna, hoppar in i bilen och vi körde inte lagligt på en enda enkelriktad gata tror jag! Så kommer jag inklampandes i rätt sal, alla vänder sig om och jag utbrister "förlåt, jag gick fel, jag är sen men jag är här!, jag ÄR här!" "Ingen fara var så god och sitt" säger de, ropar upp ett namn och sedan ett namn till... och det var jag!
Jag fattar ingenting, bara att jag är så lycklig så jag kan spricka. Jag trodde verkligen att det var kört, att jag aldrig skulle komma in då jag vet att intagningspoängen bara stigit de senaste åren.
Jag gick vilse kan man säga under gymnasiet, fick min första pojke när jag var 17, var sedan ensam med ansvaret som jag länge hanterade sämre än jag önskar att jag gjort, de första fem åren, han är 10 nu... Det har tagit tills nu att hitta hem igen!
Kan du drömma så lever du!
Ingenting fattas, det är en känsla jag kan vänja mig vid!
Istiden
Hoppas jag kommer till jobbet imorgon... eller? ;) Jo, det blir bara ännu mer kaos annars. Så några djupa andetag och så löser det sig!
Lucas och jag ska ta tag i vårt hem på måndag har vi sagt. Vi har levt en vecka i någon konstig dvala nu under hans första pappalediga vecka. Liksom stannat upp och bara andats in lugnet. Det kan visst vara lugn och kaos på samma gång, hehe.

Reportage, sååå kul!
Det ska bli galet roligt. Eftersom hon frilansar ska hon ju sälja reportaget till en tidning innan det är helt säkert att det kommer med någonstans, men det spelar faktiskt ingen större roll, även om det såklart vore roligt. Men bara att hon kommer är jag jätteglad för. Det har gett mig så mycket ny energi och lust inför våren och trädgården vilket jag verkligen behövde!
Jag har rätt lätt för att deppa ihop lite denna månad annars. Men Lotta räddade mig visst från årets vårdepression :)
Dessutom fick vi igår meddelande om att vår nya soffa vi beställt har kommit så den ska vi fixa med i helgen! Självklart tog jag en sväng på stan för att införskaffa lite kuriosa att matcha med den. Det blev en filt, en lampa och en lampskärm från Clas Ohlsson.
Den är allt annat än någon pampig skrytmöbel men den kommer definitivt innebära fler sittplatser än vår smutsiga, nersuttna 2½sitts-soffa vi har nu.
Vi har ju valt att ha "matsal" istället för vardagsrum eftersom vi umgås mer kring matbordet än framför TVn, därför har vi gjort om "inomhus"-verandan med fönster åt alla håll till en TV-hörna. Så en sådan här soffa är ungefär vad vi får plats med.
Den på bilden är utställningsexet från MIO.
Nu får jag snart gå hem från jobbet och krama om mina.
Trevlig helg fina!

drömmer

Idag har jag organiserat upp mina fröer som låg huller om buller i en matlåda innan. Det rekommenderar jag verkligen! Nu är det både enkelt och roligt att bläddra igenom och smida planer. Jag satte paketen om varannan sida så har jag gott om plats för anteckningar som jag kan ha användning för när jag ska bli bättre och bättre på det här med trädgård...
So long fina!
Snö
Men jag är obeskrivligt glad för barnens skull! Igår var vi bjudna till grannar för vinterlek och korvgrillning och det var verkligen jättekul att se glittret i barnens ögon. Och dessutom är det faktiskt nyttigt med frisk luft har jag hört.
Men kallt är det, vi ville inte gärna gå upp och sätta fötterna mot golvet i morse.
Oh vet ni.... lycka! Lucas är hemma sin första dag på en 6 månaders lång pappaledighet idag. Det ska vi fira med badhuslek och vårstädning :)
So long kära ni

Uppdatering... Pinsamt!

Hälsan
Jag blev så himla deppig!
Så idag bestämde jag mig för att duscha, klä upp mig lite vardagssnyggt, handla kanelbullar, dagen till ära, och hämta Holger på dagis, med migrän hela morgonen kan jag inte säga att jag var helt bra än men jumboförkylningsviruset hade iallafall börjat krypa tillbaka till var det nu kom ifrån.
Sen orkade jag laga mat, det kändes fantastiskt att kunna sitta runt matbordet med hela min underbara lilla familj och mysa med tända ljus och god mat igen, känns som att vi inte umgåtts på flera veckor utan gått om varandra med olika arbetstider, skola och sjukdomar och bara hunnit och orkat med just precis vad som måste göras. Inte unnat oss absolut någonting!
Ikväll när jag satt och gjorde läxor med Thias kände jag i hela kroppen hur mycket jag saknar honom och blev väl påminnd av anledningen jag har att kliva ur sängen på morgnarna.
Och nästa vecka ska jag och Lucas göra något ihop, som en date om det blir bio eller middag... vi får se. Det var i alla fall också en evighet sedan, säkert över ett år, faktiskt, no shit...
Nu ska jag se på Tv 4s halvtaskiga primetime TV sen krypa ner hos min man och sova mig frisk till imorgon!
G'night

Shopping
Ny skötväska från P.o.P.
Body + mössa från P.o.P.
Overallen som bebisen ska åka hem i från Cubus
En ny klocka till mig själv C.O.
Födelsedagspresent till Elin (Holgers syssling) från C.O.
Välkommen-hem-kalsonger till Thias från Cubus
Så har jag varit i skolan och pluggat matte, sista lektionen innan första provet, det går över förväntan. Jag har hört talas om den där spärren man ska komma över men inte trott på snacket för fem öre men titt bara :) Så härligt!
Nu sitter jag och har fjärilar i magen över att älskade lilla Thias ska komma hem med sin morfar från Italien! Inte för att han varit borta så länge men det är väl något speciellt när han reser bort bara... Jag ska pussa ihjäl honom!
Nu får han komma.....