snorkbellan

 
Nu-->

Jäpp, smal och vältränad.. nu är jag gravid och har sämre kondis än när jag var rökare, hehe! Det ska bli obeskrivligt kul att börja träna igen när man kan sätta upp mål.. springa vilse i skogen och spendera en timma morgon och kväll till att bara trimma, mmm...
Och jag längtar efter bebisen så jag inte riktigt vet hur jag ska stå ut i tre månader till! :) Det slog mig här om dagen hur otroligt kär jag är i Lucas, och så ska jag snart få en liten människa som ju liksom är en liten Lucas.. Det skrämmer mig lite. Så stort är det.
Thias, min älskade underbara bobbis är i Skåne nu med min papi :( jag mår dåligt må jag säga. Thias ville ha mamma hade han sagt innan dom ens kommit till Linköping med tåget. Jag böla nästan.. Han kommer hem på måndag, tills dess får tiden stå stilla.

Idag har jag sytt kuddarna klart, nästan. Lite slutfix kvar men typ klart, och jag är himla nöjd.. det känns som att det kommer lägligt till våren, tyget är ju verkligen vår!



Åh jag vill ha vår, jag vill ha maj!

Jag har inte markeringar för månarna i min nya kalender så jag kan inte vara bergis men jag skulle kunna slå vad om att vi i alla fall hade fullmåne inatt!? Jag sov kanske en och en halv timma.. När jag ligger och vrider mig när det är fullmåne har jag fler tankar än det får plats i huvudet. Igår kväll skrev jag en hel bok i huvet, det har hänt förr, en om systrarna Sköld, en om bröderna Pettersson (men då heter dom Brat), men igår blev det detaljerat.. jag var ordagrannt på väg att gå upp och börja knappa ner det på datorn också, den skulle handla om Marit och hennes interagerande med andra, framförallt män. Meningen "social handgranat" skulle förklara en del. Allting skulle komma från samlade singelerfarenheter- mina och många andras! Vilket gör henne väldigt verklig även om det är rent hittepå'. Jo jag ska nog spåna lite. Skulle vilja gå en kurs så jag inte bara författar bra, utan rätt med ;) Varför ska man vara ödmjuk när man kan vara bäst?

Vädret är underbart idag! Det blir en varm-o'boy-promenad i skogen när min vackra man vaknar efter sin sista natt.. Thias är ute och leker i solen redan.. jag ska nog sätta mig och sy på verandan :)

Puss

Nu kom den där månaden jag hatar.. jag vet vi är redan mitt i, men det är ju då det känns som att den varar för evigt och har varat för evigt. Jag slogs av att jag fortfarande är arbetslös och körkortslös... mitt i jävla januari
näe
då gömmer jag mig i scramble

Om man hade en bildskärm i pannan som visar upp den prakitiska hjärnaktiviteten skulle det stå så på min; "ducumentation error" har du träffat min pappa Uffepuffe Nilsson?
Han har för vana att skriva upp allt han ska göra, har gjort och gör i kalendern, den ägodel som ligger honom närmast hjärtat (ordagrant, den ligger i bröstfickan). När han fyllde jämt en gång gjorde hans vänner ett prank på honom och skrev i smyg att han skulle befinna sig på något uppskrivet ställe någon uppskriven tid och när han stod där som ett frågetecken ringde dom..var det inte så papi?... jag kan erinra historien fel. Men det är i alla fall min pappa upp i dagen!
Det enda jag INTE har ärvt av hans kalender-vana är de kryptiska förkortningarna, jag tar väldigt mycket plats på mina sidor istället, vilket också visserligen gör det otydbart för den obehöriges öga...
Tolka mig rätt, jag vill inte på något sätt göra narr av min älskade, organiserade far men ibland kan det bli ett handikapp. Nu t.e.x. är jag utan kalender för den har tagit slut tillsammans med det gångna året. Det är nästan så jag inte riktigt har koll på mina egna toalettbesök.
En till sak jag märkt blir en besvärlig effekt är samspelet i en relation. Jag har precis flyttat ihop med min underbara karl som har varit min i över 2 år, det är ju förbaskat vackert men man tycker man borde kunna varandra nästan utantill, kanske bara med stödord i alla fall.. Men han har ingen aning, hehe... helt plötsligt kan han säga "vi åker till returpunkten" eller "-ikea" eller vad som helst bara sådär. När jag sedan är förvirrad som människa resten av dagen bara för att det inte stod i min kalender fattar han ingenting. Stackarn, vilken konstig själ han har hittat att älska. En gång frågade han om spontaniteten och när jag svarade att jag skriver upp när jag kan vara spontan insåg jag att jag kanske har ett problem trots allt.
Jag tänker välja att skylla allt på Uffepuffe Nilsson i alla fall..
Idag har vi inte planerat nåååånting, medvetet. Undrar hur det går :)

Jag kan avslöja att jag älskar att bo på landet, här kan jag få inspiration till allt jag har i huvudet äntligen!
Söndagspussar till alla

..att jag nu har gått in i graviditetsvecka 23 och jag läste nyss att bebisen har utvecklat sina sinnen, framför allt känseln, jag föreställer mig hur hon ligger där och ordagrannt lär känna sin miljö varje gång jag känner henne där inne. Jag säger henne, men jag vet ju inte.
Lycka är att flytten äntligen är färdig och vi bor tillsammans som en familj ska göra, som det ska vara. Ikväll gick Lucas och la sig tidigt för han har varit krasslig ett tag, Thias vid 8tiden som vanligt, jag satt kvar och mös. Brasan var tänd och jag kunde gå runt i huset och plåta med lite vad jag ville för jag bor här nu. Och jag vet att när jag vaknar imorgon kommer jag ha honom där, no matter what.. Och jag vet att han är lika lättad och glad.
Jag tror inte han förstår hur stort "vi" är för mig.. hur mycket det betyder att han ligger där inne och sover tills jag kommer och att det är vardag. Jag förstår nog inte riktigt själv.. jag vet bara att jag är oförskämt lycklig just nu!
Det enda jag inte har nu är något att drömma om :) och önska mig mer än något i världen, och det problemet kan jag nog lära mig leva med.

Imorn ska jag rensa lite i förrådet. Allt kommer ta sin tid men man kan ju börja lite.
Nu ska jag gå och lägga mig och älska min familj... "lika mycket som himlen finns"