Identitet
Vem man är, det är inte en självklarhet och behöver inte alltid förhålla sig helt rätt med vem man vill vara. Jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om småsaker som smulor på bordet eller att kuddarna ligger rätt i soffan. Samtidigt önskar jag såklart att Lucas brydde sig mer. Sedan vill jag bara ta tag i mig själv och påminna mig om vilken misär så många behöver leva i. Och det behöver ju faktiskt inte jag så jag ska inte vara annat än nöjd, glad och leende! Faktiskt.
Jag vet vem jag vill vara, jag vill vara någon som är medveten om hur människor omkring mig mår. Man kan inte alltid fixa allt men om man bara är medveten och öppen för hur andra tänker, oavsett om det överensstämmer med ens egen åsikt eller ej, så kan man göra stor skillnad bara genom att visa människor att man ser och hör dem!
Att det ska vara så svårt ibland att följa sina egna råd. Man är ju så klok...
Jag älskar att Ebbe är så liten och naiv och i och med det så väldans lycklig jämt! Jag gillar att det enda onda Holger vet om livet är att det gör ont när man slår sig.. Thias däremot börjar se och undrar varför det finns ondska i världen och det gör mig skitledsen, livrädd och arg.
Det är sånt som jag kan komma och tänka på såhär en lördageftermiddag. Nu ska jag slänga i barnen lite mellis.
Men titta först vilken fin kandelaber i silver jag fyndade på loppis nyligen!
Jag vet vem jag vill vara, jag vill vara någon som är medveten om hur människor omkring mig mår. Man kan inte alltid fixa allt men om man bara är medveten och öppen för hur andra tänker, oavsett om det överensstämmer med ens egen åsikt eller ej, så kan man göra stor skillnad bara genom att visa människor att man ser och hör dem!
Att det ska vara så svårt ibland att följa sina egna råd. Man är ju så klok...
Jag älskar att Ebbe är så liten och naiv och i och med det så väldans lycklig jämt! Jag gillar att det enda onda Holger vet om livet är att det gör ont när man slår sig.. Thias däremot börjar se och undrar varför det finns ondska i världen och det gör mig skitledsen, livrädd och arg.
Det är sånt som jag kan komma och tänka på såhär en lördageftermiddag. Nu ska jag slänga i barnen lite mellis.
Men titta först vilken fin kandelaber i silver jag fyndade på loppis nyligen!
Sjuksköterska!
När jag vaknade i morse var jag alldeles lycklig i kroppen efter en helt underbar dröm.... sen kom det över mig att det var verklighet. Igår blev jag sjuksköterskestudent, jag ska berätta..
Jag var kallad på reservupprop, för andra gången. Med en halvtaskig placering, lite bättre än sist med fortfarande ingenting att hoppas på, direkt. Så vi packade in hela familjen i bilen och tänkte göra en heldag av det. Man måste ju till IKEA om man ändå ska till Linköping liksom! Jag tar min papperskallelse i handen och sätter mig i bilen och vi är glada att vi är i tid för det är vi nästan aldrig. Jag ska vara på sjukhuset i salen bredvid salen jag var i på reservupprop för ett halvår sedan. Kommer dit precis lagom tills de ropar in "Reservupprooooop Aaaarbetsterapeut!"
WHAAAAT!??
Jag får panik och kollar min mail på telefonen, går såklart skitlångsamt eftersom jag inte fattar min nya telefon riktigt än.. Inser att jag är på fel upprop och rätt upprop är mitt i centrum en bit därifrån men samma tid. Bah är det redan kört?? Spelar det någon roll? Skulle jag haft en chans? Frågeställningarna går i kors. Så jag frågade upproparna om de hade någon kontakt med de andra utbildningarna och sa som det var, lite generat och halvledset. Jag hade ju kanske sumpat något ganska avgörande. Det enda de kunde hjälpa mig med var i alla fall en karta på innerstan så jag ringde Lucas i panik och sa "KOM TILLBAKA VI MÅSTE IN TILL STAN" Han är redan på plats när jag springer ut genom sjukhusportarna, hoppar in i bilen och vi körde inte lagligt på en enda enkelriktad gata tror jag! Så kommer jag inklampandes i rätt sal, alla vänder sig om och jag utbrister "förlåt, jag gick fel, jag är sen men jag är här!, jag ÄR här!" "Ingen fara var så god och sitt" säger de, ropar upp ett namn och sedan ett namn till... och det var jag!
Jag fattar ingenting, bara att jag är så lycklig så jag kan spricka. Jag trodde verkligen att det var kört, att jag aldrig skulle komma in då jag vet att intagningspoängen bara stigit de senaste åren.
Jag gick vilse kan man säga under gymnasiet, fick min första pojke när jag var 17, var sedan ensam med ansvaret som jag länge hanterade sämre än jag önskar att jag gjort, de första fem åren, han är 10 nu... Det har tagit tills nu att hitta hem igen!
Kan du drömma så lever du!
Ingenting fattas, det är en känsla jag kan vänja mig vid!
Jag var kallad på reservupprop, för andra gången. Med en halvtaskig placering, lite bättre än sist med fortfarande ingenting att hoppas på, direkt. Så vi packade in hela familjen i bilen och tänkte göra en heldag av det. Man måste ju till IKEA om man ändå ska till Linköping liksom! Jag tar min papperskallelse i handen och sätter mig i bilen och vi är glada att vi är i tid för det är vi nästan aldrig. Jag ska vara på sjukhuset i salen bredvid salen jag var i på reservupprop för ett halvår sedan. Kommer dit precis lagom tills de ropar in "Reservupprooooop Aaaarbetsterapeut!"
WHAAAAT!??
Jag får panik och kollar min mail på telefonen, går såklart skitlångsamt eftersom jag inte fattar min nya telefon riktigt än.. Inser att jag är på fel upprop och rätt upprop är mitt i centrum en bit därifrån men samma tid. Bah är det redan kört?? Spelar det någon roll? Skulle jag haft en chans? Frågeställningarna går i kors. Så jag frågade upproparna om de hade någon kontakt med de andra utbildningarna och sa som det var, lite generat och halvledset. Jag hade ju kanske sumpat något ganska avgörande. Det enda de kunde hjälpa mig med var i alla fall en karta på innerstan så jag ringde Lucas i panik och sa "KOM TILLBAKA VI MÅSTE IN TILL STAN" Han är redan på plats när jag springer ut genom sjukhusportarna, hoppar in i bilen och vi körde inte lagligt på en enda enkelriktad gata tror jag! Så kommer jag inklampandes i rätt sal, alla vänder sig om och jag utbrister "förlåt, jag gick fel, jag är sen men jag är här!, jag ÄR här!" "Ingen fara var så god och sitt" säger de, ropar upp ett namn och sedan ett namn till... och det var jag!
Jag fattar ingenting, bara att jag är så lycklig så jag kan spricka. Jag trodde verkligen att det var kört, att jag aldrig skulle komma in då jag vet att intagningspoängen bara stigit de senaste åren.
Jag gick vilse kan man säga under gymnasiet, fick min första pojke när jag var 17, var sedan ensam med ansvaret som jag länge hanterade sämre än jag önskar att jag gjort, de första fem åren, han är 10 nu... Det har tagit tills nu att hitta hem igen!
Kan du drömma så lever du!
Ingenting fattas, det är en känsla jag kan vänja mig vid!
Istiden
Jojo.. Hemma hos oss är det lite kallare än runt omkring för att det ligger så högt för att vara en Östgötagård. Sen har det ju toksnöat sådär mycket igen! Och som pricken över i't har vi inte fått igång traktorn så vi kommer inte igång med snöröjning.
Hoppas jag kommer till jobbet imorgon... eller? ;) Jo, det blir bara ännu mer kaos annars. Så några djupa andetag och så löser det sig!
Lucas och jag ska ta tag i vårt hem på måndag har vi sagt. Vi har levt en vecka i någon konstig dvala nu under hans första pappalediga vecka. Liksom stannat upp och bara andats in lugnet. Det kan visst vara lugn och kaos på samma gång, hehe.
Hoppas jag kommer till jobbet imorgon... eller? ;) Jo, det blir bara ännu mer kaos annars. Så några djupa andetag och så löser det sig!
Lucas och jag ska ta tag i vårt hem på måndag har vi sagt. Vi har levt en vecka i någon konstig dvala nu under hans första pappalediga vecka. Liksom stannat upp och bara andats in lugnet. Det kan visst vara lugn och kaos på samma gång, hehe.
Reportage, sååå kul!
Jag har haft lite mailkontakt med Lotta som har bloggen "Fyra årstider" som finns bland mina länkar. En väldigt inspirerande människa och en blogg jag verkligen uppskattar att läsa. Hon är även frilansfotograf/journalist och gör en hel del hemma-hos-reportage för alla möjliga olika inredningstidningar och den 25e April kommer hon och hälsar på oss för att skriva om oss och vårt liv på landet och fotografera en massa.
Det ska bli galet roligt. Eftersom hon frilansar ska hon ju sälja reportaget till en tidning innan det är helt säkert att det kommer med någonstans, men det spelar faktiskt ingen större roll, även om det såklart vore roligt. Men bara att hon kommer är jag jätteglad för. Det har gett mig så mycket ny energi och lust inför våren och trädgården vilket jag verkligen behövde!
Jag har rätt lätt för att deppa ihop lite denna månad annars. Men Lotta räddade mig visst från årets vårdepression :)
Dessutom fick vi igår meddelande om att vår nya soffa vi beställt har kommit så den ska vi fixa med i helgen! Självklart tog jag en sväng på stan för att införskaffa lite kuriosa att matcha med den. Det blev en filt, en lampa och en lampskärm från Clas Ohlsson.
Den är allt annat än någon pampig skrytmöbel men den kommer definitivt innebära fler sittplatser än vår smutsiga, nersuttna 2½sitts-soffa vi har nu.
Vi har ju valt att ha "matsal" istället för vardagsrum eftersom vi umgås mer kring matbordet än framför TVn, därför har vi gjort om "inomhus"-verandan med fönster åt alla håll till en TV-hörna. Så en sådan här soffa är ungefär vad vi får plats med.
Den på bilden är utställningsexet från MIO.
Nu får jag snart gå hem från jobbet och krama om mina.
Trevlig helg fina!
Det ska bli galet roligt. Eftersom hon frilansar ska hon ju sälja reportaget till en tidning innan det är helt säkert att det kommer med någonstans, men det spelar faktiskt ingen större roll, även om det såklart vore roligt. Men bara att hon kommer är jag jätteglad för. Det har gett mig så mycket ny energi och lust inför våren och trädgården vilket jag verkligen behövde!
Jag har rätt lätt för att deppa ihop lite denna månad annars. Men Lotta räddade mig visst från årets vårdepression :)
Dessutom fick vi igår meddelande om att vår nya soffa vi beställt har kommit så den ska vi fixa med i helgen! Självklart tog jag en sväng på stan för att införskaffa lite kuriosa att matcha med den. Det blev en filt, en lampa och en lampskärm från Clas Ohlsson.
Den är allt annat än någon pampig skrytmöbel men den kommer definitivt innebära fler sittplatser än vår smutsiga, nersuttna 2½sitts-soffa vi har nu.
Vi har ju valt att ha "matsal" istället för vardagsrum eftersom vi umgås mer kring matbordet än framför TVn, därför har vi gjort om "inomhus"-verandan med fönster åt alla håll till en TV-hörna. Så en sådan här soffa är ungefär vad vi får plats med.
Den på bilden är utställningsexet från MIO.
Nu får jag snart gå hem från jobbet och krama om mina.
Trevlig helg fina!
drömmer
Idag har jag organiserat upp mina fröer som låg huller om buller i en matlåda innan. Det rekommenderar jag verkligen! Nu är det både enkelt och roligt att bläddra igenom och smida planer. Jag satte paketen om varannan sida så har jag gott om plats för anteckningar som jag kan ha användning för när jag ska bli bättre och bättre på det här med trädgård...
So long fina!
Snö
...så kom den. Jag har 15 grader innomhus, sitter och huttrar. Där ligger bryggan och fryser på land med ett snötäcke över sig.
Men jag är obeskrivligt glad för barnens skull! Igår var vi bjudna till grannar för vinterlek och korvgrillning och det var verkligen jättekul att se glittret i barnens ögon. Och dessutom är det faktiskt nyttigt med frisk luft har jag hört.
Men kallt är det, vi ville inte gärna gå upp och sätta fötterna mot golvet i morse.
Oh vet ni.... lycka! Lucas är hemma sin första dag på en 6 månaders lång pappaledighet idag. Det ska vi fira med badhuslek och vårstädning :)
So long kära ni
Men jag är obeskrivligt glad för barnens skull! Igår var vi bjudna till grannar för vinterlek och korvgrillning och det var verkligen jättekul att se glittret i barnens ögon. Och dessutom är det faktiskt nyttigt med frisk luft har jag hört.
Men kallt är det, vi ville inte gärna gå upp och sätta fötterna mot golvet i morse.
Oh vet ni.... lycka! Lucas är hemma sin första dag på en 6 månaders lång pappaledighet idag. Det ska vi fira med badhuslek och vårstädning :)
So long kära ni
Uppdatering... Pinsamt!
Jag bloggar ungefär så sällan som jag har tid att blogga! Alltså någon gång per år... Jag ber om ursäkt, det är en förolämpning mot bloggare. Jag skulle kunna skylla på dålig internetanslutning på landet eller tidsbrist p.g.a. livet med småbarn och så vidare men jag har nog bara prioriterat annat.
Nu sitter jag i receptionen på mitt relativt nya jobb och har en hel timma på mig att fundera över livets mening och sånt trams. -Så jag passar på att blogga lite..
Bloggandet är ju att föra dagbok egentligen. Något jag önskar att jag gjort hela mitt liv, tänk vad häftigt för ättlingar att kunna hitta. Nu får de inte hitta något sånt utan sporadiska årsutkast på nätet, hur opersonligt som helst. Men jaja, de får nöja sig med det. Kanske blir det mer bloggande nu när jag inte är mest hemma i min borg där jag slipper tänka på andra än mig själv.
Vad är nytt då...?
Jag arbetar inom hotell och restaurang fortfarande..
Mina tre barn är nu 9 månader, 2½ år och snart 10 år. Jag svimmar nästan. Stor söker till musikklass efter sommaren och nu i januari redan har jag blivit kallad till föräldramöte för musikklasserna!! Föräldramöte! Jag slutade ju nyss musikklass själv.. eller? Inte? Är det verkligen så...?
Jag är ljusare i håret nu än förut, men sist jag skulle färga rötterna lite blev det fel så det blev mörkare blont igen, typiskt. Så nu är jag inte riktigt där jag ville vara i alla fall, gud vilket Ilandsproblem!
Jag köpte just en ny telefon, gör allt jag kan för att hänga med. Men jag föredrar cd-skivor framför mp3, jag tror inte ens mp3 är det man använder längre. Och jag använder inte min TV som altare där jag har hela mitt liv samlat- FB, musik, dator, stereo... Jag ser på svt-serier på min TV och ibland kopplar vi in datorn och tittar på en film och äter ostbågar.
Julen var magisk i år igen, men det kändes som att vi inte riktigt hann med den bland alla extra timmar på jobbet, blöjbyten, amning som övergick till flaska, nya rutiner och jullovs-playdates.
Men visst har vi bakat, pysslat, pyntat, shoppat och myst! Framför allt njöt vi när barnen fick se tomten komma lunkandes uppför slänten utanför farfars stora vackra torp. Blicken i deras förväntansfulla små tefatsögon...
Nyåret firade vi tillsammans med "bara" varandra, Lucas, jag och barnen. Jag ordnade trerätters bara för att, sen gjorde vi skrattremsor och smällde några fyrisar kl 12 som vi hade kvar från förra året. Det var perfekt!
Fortfarande är det mesta enkelt, avskalat, inte ett dugg pampigt eller skrytigt ...men alldeles underbart!
Här får ni en sista julbild innan vi slänger ut julen...
Ciao
