snorkbellan

Utomhus råder isitid, nu äre kört. Mina händer har tydliga sprickor redan och fyyyy fän vad vi frös när vi skulle hem idag. Thias och jag var på busfabriken, vi skulle lastat pulkan med "skänkes" och tagit en promenad till bra och begagnat men pulkan är borta!? jaja busfabiken var som vanligt, Thias var lyrisk och vi åt lördagsgodis, träffade folk vi kände.. Helt klart himla trevligt.
Väl hemma efter en jättelångsam hemfärd gjode vi tacogratäng av gårdagens rester för att få användning av så mycket som möjligt, men det är fortfarande massor kvar.. Att det blir så mycket jämt, jag var säkert mattant i mitt förra liv.

Det har nog aldrig varit så skönt att komma in i värmen som idag, mina fötter är fortfarande iskalla, men nu sitter jag iallafall med filt och myser med älsklingen av älsklingar framför bompa.

Satsumas säsongen börjar ta slut, nu finns bara äckliga klementiner och mandariner som inte är ett dugg sura, jag förstår inte hur livsmedelsverket kan vara så egoistiska och igga mina graviditetscravings. Det gör mig galen!
Det får bli jordnötsringar ikväll, inte ens nästan nyttigt!

Åh jag ryser av tanken av att jag måste utomhus för att ta mig till tvättstugan igen, men man måste vad man måste.
Jag bara måste pussas snart för jag har inte träffat min man på en vecka!! USCH

Ha världens bästa lördag.. efter mig =*

Halsfluss :( men jag slapp pencilin, sweet. Det går åt rätt håll och jag kan prata igen, fast det gör lite ont fortfarande. Idag har jag kunnat duscha plocka lite och borsta tänderna och fått känna mig som en vanlig människa igen. Vad sjukt det är att det räcker att vara sängliggande en hel dag för att man ska bli tokig..
Thias har varit såå himla duktig, jag vet inte vad jag hade gjort utan honom. Imorn ska han till skolan igen och på utflykt. det förtjänar han verkligen, hoppas dom får jättekul!
Nu ska jag dammsuga sen laga en god middag och tända lite ljus fö att väga upp dygnen bakåt.

Puss på er! Akta bakterierna

det är fantastiskt när det är bra

Gud vad jag älskar den ungen.. men gud vad det kan vara mycket

Iblan glömmer jag bort att jag är gravid, det har nog inte sjunkit in riktigt än och så känns det fortfarande så pass lite att man inte än blir påminnd av det hela tiden. Här om dagen provade jag en baggy tröjja och tänkte "oj vad tjock jag ser ut", sen kom jag på att det är ju inte så konstigt.. Och varje gång jag lutar mig framåt och får uppstötningar när jag är på väg upp tänker jag "visst fan". Så går jag förbi kylskåpet då och då och där sitter ultraljudsbilden och jag blir sådär lycklig i hela kroppen som man blev som barn när man vaknade på julaftonsmorgon och visste att det skulle bli jättespännande...
Men nu känner jag rörelse där inne, som sagt inte sparkar direkt men ett fladder liksom.. det är så himla häftigt!!! Satsumas är det där jag inte kan leva utan, mina cravings... Satsumas och Lucas!

Puss världen

Jag var supernere hela dagen idag.. Sen kom Linus med Evan, barnen lekte och vi drack kaffe och pratade skit i flera timmar, Karin kom oxå förbi och stannade ännu längre. Det va sjukt kul, jag har inte träffat nån av dom på aslänge! Speciellt Karin. Man säger så ofta, "vi får ta och ses snart och ta igen lite förlorad tid" men det händer aldrig, alltid kommer det upp nåt.
Det slog mig ännu en gång hur lika vi är jag och Linus, vi tycker likadant om nästn allt, är väl därför vi kommer så bra överens.. och vi sa att han skulle ta med sig Sandra och barnen ut till B-holm någon dag och tjuvkika.. Karin och jag pratade om drömmar och hur livet liksom tar en dit man ska, vi pratade om kärlek och jag gick tillbaka till hur jag träffade Lucas och varför "vi" blev ett koncept, kanske lite för tidigt men hur självklarheten har brytit sig igenom allt.. och envisats med vad som är meningen.
Linus och jag pratade om samhället och kraven..
Ibland kan jag känna mig osäker, mer på mig själv än någon annan egentligen. Men nu vet jag att jag gör allt jag kan, under tiden jag lägger den tid som behövs för att Thias ska känna sig både älskad och sedd. Men ibland vill man bara skratta åt att man ena sekunden får kritik för att man inte jobbar 100 % medan man nästa sekund från ett annat håll får kritik för att man har barnen så många timmar på dagis och skola för att kunna arbeta. Och ingen tycker sig ha fel såklart, ingen tänker från någon annans synvinkel än sin egen speciellt inte dennes man pratar om, ironi, inte jag heller.
Min pappa är min hjälte och han är stolt över mig :) det räcker.. nu är han sjuk... papi, hjältar ska inte bli sjuka! bli bättre!!!

Min bättre hälft är hemma.. det är inte jag. Eller jag är ju där jag bor eller är skriven.. Begreppet hemma kan kännas lite ur focus ibland. Just nu är jag iallafall inte hemma. Det ska bli bättre sen.
Så mycket bättre...

vissa dagar kunde man vara utan..

Jag har haft en ganska "normal" vecka den här veckan, med jobb måndag till fredag och saker att göra där i mellan, möbler att montera, barn med skollov att bolla och middagar att laga. Igår låg jag i soffan i bärsjöbo, TVn var på men jag lyssnade nog mer än jag tittade och jag kände... jag är hemma.. och jag kan erkänna att den kännslan har varit försvunnen lite för länge så nu bara njuter jag av varje sekund jag är där. Just inatt är vi i stan, det finns göra här med menar jag men innan jag drog sist storstädade jag och åh så härligt det var att komma in i! nu har jag packat och rensat utterligare lite, imorn kan vi ta med ett till lass innan det bär iväg. Storebrors fina Mickis har fyllt så hon ska firas för fulla muggar, ska bli jättekul! Och på söndag ska barnen ha maskerad, oxå himla kul :) allt är bäddat för en kanonhelg.
Och livet kunde inte le mera mot mig!