Jag är Bobbis största fan

Sådan mor..



Sådan son...


Han gör så mycket nu som man liksom inte hann med att märka när han började med.. 
-för 1a gången varit ensam i lägenheten, fem minuter medan jag sprang ner på hörnan och handlar fikabrön'.
-börjar skolan snart
-bre mackorna själv
-hälla upp drickan själv
-knyta skorna
-läsa
-räkna
-skriva
-hjälper till och lagar mat (så att det faktiskt är till hjälp)
-knäppa bilbältet själv
-låsa
-låsa upp
-svara i telefonen
-tappat tre tänder

och så oändligt mycket mer.. Det går så himla himla fort! men vad frän han är, och vilken tur jag har! Så snäll, så mogen och artig och rolig!

Och jag kan inte ens komma i närheten med ord av hur glad jag är att han finns, att jag har gått den vägen jag har. Jag skulle inte byta ut mitt liv mot någons i världen! och jag är glad för alla andras skull som har så fantastiska små människor i sina liv! =)

Ja jävlar det är något speciellt minns sagt.. ja, jag har fan tur!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0