snorkbellan

Iblan glömmer jag bort att jag är gravid, det har nog inte sjunkit in riktigt än och så känns det fortfarande så pass lite att man inte än blir påminnd av det hela tiden. Här om dagen provade jag en baggy tröjja och tänkte "oj vad tjock jag ser ut", sen kom jag på att det är ju inte så konstigt.. Och varje gång jag lutar mig framåt och får uppstötningar när jag är på väg upp tänker jag "visst fan". Så går jag förbi kylskåpet då och då och där sitter ultraljudsbilden och jag blir sådär lycklig i hela kroppen som man blev som barn när man vaknade på julaftonsmorgon och visste att det skulle bli jättespännande...
Men nu känner jag rörelse där inne, som sagt inte sparkar direkt men ett fladder liksom.. det är så himla häftigt!!! Satsumas är det där jag inte kan leva utan, mina cravings... Satsumas och Lucas!

Puss världen